I huvudet på Maria

Nyårslöften!

2012-01-03T09:09:00.000-08:00

Detta tänker jag lova mig själv inför det nya året 2012:

Ge mig själv tid och utrymme för att lyssna till mina egna tankar och känslor
Utveckla min i så många år sovande magkänsla
Lyssna mer på mig än på andra
Vara i lugnet och stillheten i mig själv, öva på detta genom regelbunden yoga och meditation
Stanna upp istället för att rusa iväg
Lev livet i nuet istället för att grubbla över det som varit eller det som kommer

Att följa sitt hjärta!

2011-12-28T15:01:00.000-08:00

"Följ ditt hjärta" - En uppmaning som tyvärr är något uttjatad men SÅ viktig!

Jag har egentligen aldrig riktigt förstått vad detta innebär, för jag är inte van att följa mitt hjärta.

Jag är van att tänka logiskt och förnuftigt, lyssna på andras råd, som att dom visste vad JAG ville innerst inne! Självklart inte! Det är bara jag som vet vad mitt hjärta längtar efter innerst inne. Vad händer då när jag så länge i min barndom trängde undan vad jag ville innerst inne för att vara mina föräldrar till lags, inte vara till besvär? När jag inte fått tid och utrymme att lyssna på min magkänsla och följa mitt hjärta! När en förälder hållt mig i ett järngrepp och inte gett mig utrymme att flyga och utveckla mitt jag?

Ja vad händer, jo jag har känt förvirring i mina känslor, förvirring i vem jag är och vad jag vill. Även fast jag har insett detta för en tid sedan tar det sin tid att bygga upp mitt jag, hitta mina känslor och fatta beslut utifrån dem och inte utifrån förnuftet och andras råd.

Må hjärtat vinna i kampen mellan förnuft och känsla!

Mänskliga Maria

2011-12-25T07:07:00.000-08:00

Jag har saknat bloggen, inte haft tid, inte tagit mig tid, glömt bort att bloggen är ett andningshål och en ventil där jag behöver pysa ut mina tankar.

Det jag ständigt arbetar med är att vara mänsklig, hela mitt liv har jag ställt orimliga krav på mig själv, som att jag är nån slags übermench som inte har samma behov och känslor som alla andra. "Bara alla andra är nöjda". Nånstans där som skilsmässobarn, i allt packande, alla resor hit och dit, där jag skulle visa upp mig så alla andra skulle bli nöjda, slutade jag att fråga mig själv vad JAG ville och hade lust med! Var ville JAG bo, vad orkade JAG med egentligen?

Jag börjar mer och mer, bit för bit, sakta men säkert, definiera för mig själv vad det är att vara människa.

En människa...

-FÅR göra misstag (det ingår liksom i livet, hur sjutton ska man annars lära sig?)

-HAR vissa grundläggande behov, äta, vila, umgås med andra, älska

-FINNS till för sin egen skull, inte i första hand för att göra andra nöjda och glada

TILL SIST:

PERFEKT existerar inte, det är det fulaste ord som överhuvudtaget finns, usch vad fult det är, så tråkigt, opersonligt och odynamiskt ord. Hur skulle man överhuvudtaget komma på nya upptäckter och nya vägar om alla skulle göra allt perfekt hela tiden, enligt boken, som alla andra!

Håller ni inte med, vore det inte trist? Ändå strävar vi efter det perfekta...tror att alla andra är så perfekta, jämför oss med andra!

Kan vi inte komma överens om att vi är människor med våra fel och brister, och att det är därför vi är så fantastiska!

Överraska, chocka, följ dina egna galna idéer, bara du inte gör som alla andra!

Jag är unik, du är unik. Kan vi inte bara vara nöjda med det och älska oss själva för att vi är dom vi är!

Lidköping i mitt hjärta låt mig besjunga dig nu!

2011-08-12T15:44:00.000-07:00

Lidköping, lidköping du vackra stad, min nya hemstad.

Du tar emot mig med din öppna famn och erbjuder min rastlösa själ allt jag behöver.

Du ger mig liv och vatten! Du finns där och väntar in mig tills jag fått ro i mitt sinne.

Vänliga Vänern ligger där tryggt och vaggar staden till ro.

Skulle jag ge Lidköping ett ord skulle det bli vänlig.

Men nu godnatt Lidköping min nyfunne och kära vän,

det ska bli trevligt att lära känna dig bättre och bättre!

Amen

Dags för M-samhället!

2010-11-07T10:09:00.000-08:00

Det var läängesen jag skrev något här på bloggen, ska börja att skriva lite mer frekvent. Jag har absolut mycket i mina tankar men dessa hamnar oftast i en bok som ligger på mitt nattduksbord. Många av mina tankar rör personlig utveckling och därför kommer många av mina inlägg också att beröra just detta.

Har precis kommit hem från en helg hemma i Dalarna hos mamma med familj och bestämde mig för en sak när jag steg av tåget här i Katrineholm. Visst... jag har ett tufft jobb, och trivs inte särskilt bra i Katrineholm. Men det är bara jag som har ansvar för mitt liv och det är jag som styr mina tankar och bestämmer hur jag ska se på min tillvaro. Det är ju alltför lätt att bli ett offer, tycka synd om sig själv och inte ta ansvar för sin situation, men detta är inte särskilt kreativt och inte något som jag tror att man mår bra av.

Som en blixt från klar himmel när jag gick hem från stationen slog mig något som jag läst i en bok om personlig utveckling för flera år sedan, boken heter "Sluta kämpa - börja leva" och är skriven av Sanna Ehdin. Hon skriver att det nu är dags för M-samhället, som präglas av intuition, känslor, medvetenhet och medmänsklighet istället för av förnuft, effektivitet, kamp och bestraffning.

Från och med nu är det dags för mig och kanske fler med mig att kliva in i M-samhället!

M-samhället präglas av föjande, jag har fyllt på med några egna ledord för mig också:

Medvetenhet
Mognad
Mänsklighet
Mjukare värden
Meditation
Mening

Maria
Mamma
Möjligheter
Mod
Misstag
Musik
Mysa
Må bra
Miljömedvetenhet
Möten
Mirakel
Magkänsla

Alla människor på jorden ska ha rätt att vara fria att forma sitt liv utifrån sina egna drömmar och ska ha rätten att utveckla sin fulla potential. Tyvärr ser det ju långt ifrån ut så överallt, men någonstans kan man börja, inspirera andra och sedan kanske M-samhället kan spridas som ringar på vattnet...

STOLTHET

2010-05-11T12:50:00.000-07:00

RAKRYGGAD ska jag gå genom livet!

STOLT för vem jag är och vad jag bär med mig!

Helt lugnt kan jag titta dig i ögonen och säga: Så här tycker jag , så här känner jag!

Vad tycker du, vad känner du? Kan vi mötas?

Det är slut på att vara ett offer och låta andra bestämma mitt öde!

Sluta dalta med mig!

Jag tror att det är detta som kallas självkänsla, att veta vad jag är värd, inte låta någon annan sätta sig på mig! Att vara stolt för att jag är jag!

Jag tror också att det är så otroligt viktigt att jag som lärare förmedlar detta till mina elever. Var stolt över dig själv och våga säga vad du tycker!

Ingen är inte värd att trampas på!

Sträck på dig och möt livet med öppna ögon!

Lusten tillbaka!!

2009-12-08T14:26:00.000-08:00

HEJ!

Jag måste bara berätta att jag hittat den! Tron på mig själv! Tjoho!

Hur det gick till? Jag vet inte...jag kom bara på att man faktiskt själv kan välja hur man ska tänka, och vände rädslan för att misslyckas till en lust att leva. Man kan faktiskt bara vara sig själv...och det räcker ganska långt! När jag började tro på mig själv och inte kände att jag behövde prestera hela tiden kom plötsligt spontana Maria tillbaka, och massa kreativitet och lust till livet bara flödar. Hur häftigt är inte det! Tankens kraft är läskigt stark, den kan flytta berg! Och man kan själv välja hur man ska tänka! Bara man bryter spiralen av negativa tankar till positiva tankar så blir det till en positiv spiral! Det är såklart inte så lätt alla gånger men det går :)

Känner mig nästan lite religiös, på grund av denna enorma livslust som jag plötsligt fått tillbaka. Känner mig lite som en livsmissionär!

"Arbete är bra så länge man inte glömmer bort att leva!" /Afrikanskt ordspråk

Glöm inte att livet handlar om dig och mig!

Kram och godnatt!

Ensam blues en lördag natt....

2009-12-05T15:28:00.000-08:00

Ibland känner man sig bara ensammast i hela universum. Nyinflyttad till en ny stad och inga att träffa. Det är bara att konstatera: Jag mår inte bra när jag är hemma en hel dag och inte träffar folk, jag blir superdeppad. Dessutom gör detta väder mig galen, det har varit grått hela dagen och regnat, ytterligare en anledning till att tappa lusten. Jag känner mig lite patetisk som är inne på Facebook för att överhuvudtaget "träffa folk". Varför är det så jobbigt att vara ensam. Jag måste lära mig att trivas bättre i mitt eget sällskap. Utnyttja tiden, njuta av ensamheten! Det som istället kommer till mig är paniken att jag borde göra något, lusten blir som totalt bortblåst. Jag söker tips på hur man blir bättre på att trivas i sitt eget sällskap utan att få ångest, det känns som att det är något man borde klara av när man är 28. Och visst sjutton har jag varit ensam mycket i mina dagar, det ska gudarna veta, men tydligen har jag ännu inte lärt mig konsten att älska mig själv! Detta är den största utmaningen av alla! Vad krävs för att man ska komma på att man duger som man är, att man är bäst när man är sig själv...var någonstans har denna tron på mig själv försvunnit?

Ta hand om er...jag fortsätter leta.....jag ska hitta den!

Bryt upp, bryt upp den nya dagen gryr!!

2009-08-04T12:57:00.000-07:00

Long time no seen...känner att det var lite väl längesen jag skrev något här på bloggen och mycket har hänt sen dess... Livnära har spelat in sin första platta och vi har redan sålt nästan 30 skivor, häftig känsla att våra låtar sprids åt olika håll! Hoppas att vi kan glädja många med våra låtar:) Vi ska försöka få någon låt att spelas på radio också! Nu har vi haft 4 konserter och den 5:e har vi på torsdag i Grangärde kyrka, på hemmaplan:) Innan hade man ju ingen aning om hur låtarna skulle tas emot av publiken, men dom verkar gå hem, folk sitter och klappar och sjunger med och lyssnar på texterna. Detta är verkligen en dröm som går i uppfyllelse! Ytterligare en dröm skulle väl vara att få med någon av låtarna i allsånshäftet eller varför inte själv uppträda på Allsång på Skansen:)

Dessutom är vi såå nöjda med skivomslaget, det är min kompis Lina Karlsson som gjort det, hon är grym!

Inte nog med detta, på måndag börjar jag jobba på ett gymnasium i Katrineholm som musiklärare, det är en sjukt häftig känsla att börja jobba efter 7 års plugg. Jag ser ljuset! Självklart kommer det bli jobbigt också men så himla kul och så skönt att inte behöva fokusera på sig själv bara hela tiden som man gör när man pluggar...Det är en ny tid i mitt liv som börjar nu!

Jag avslutar med att citera Karin Boye:

"Bryt upp, bryt upp den nya dagen gryr,

oändligt är vårt stor äventyr!"

Vi hörs:)

Rest in peace Michael!

2009-07-07T14:57:00.000-07:00

Minnesstunden för Michael Jackson idag berörde mig verkligen! Alla dessa fina ord till Michael Jackson men varför kunde ingen säga dem till honom medan han levde. Liksom alla andra så behövde han säkert inget mer än kärlek och bekräftelse från sina nära och kära. Kärleken från miljontals fans verkade inte hjälpa honom, för när strålkastarljuset släcktes var han ändå ensam. Han ville skänka kärlek och fred till mänskligheten med sina texter och med sin musik men varför kunde man inte ge honom fred och kärlek. Och varför kan man inte lämna honom i fred ens nu efter hans död, måste kvällstidningarna vältra sig i hans död?

Istället vill jag komma ihåg all fantastisk musik Michael gjorde och hans utstrålning som går ändå in i märg och ben, kanske för att man känner hans lidelse, det kommer inifrån som ett rop på bekräftelse, visa att ni älskar mig!

Varför ville denna vackra kille göra om sitt utseende, gömma sig bakom en mask, kände han inte att han dög som den han var?

Se till att uppskatta och älska varandra medan ni kan, imorgon kan det vara försent! Livet är för kort för att vara rädd och stolt!!

Släpp masken och möt varandra!

"The greatest thing you ever learn is just to love and be loved in return"/Eden Ahbez

I love you Michael, King of Pop!

Tankar kan förändra världen!

2009-06-11T14:40:00.000-07:00

I huvudet på Maria! Vad är det då som finns i huvudet på Maria tänker ni? Svaret är massor! Jag tänker i alla fall väldigt mycket! Jag skulle faktiskt kunna få Nobelpriset i att tänka, jag är så sjukt bra på det! Sen gäller det ju att få ut tankarna också. Annars är det liksom ingen nytta med dem, då är de ju bara i vägen. Tror jag ska ge tankarna lite sommarlov snart! Men inte helt för jag ska skriva klart min C uppsats över sommaren, just för att jag behöver tid att tänka klart. Jag tänker liksom i så många steg samtidigt, så att det ibland kan bli övermäktigt! Orkar inte med mig själv ibland, när jag liksom tänker ut konsekvenser en vecka framåt om jag tar det här beslutet, fattar ni att det kan bli jobbigt! Självklart finns det massa fördelar med att analysera också, men farligt om det går till överdrift. Jag tycker egentligen bara det är sjukt jobbigt att analysera. Trivs mer med tillvaron när jag inte tänker så mycket men lätt är det inte, när man är van att tänka mycket! Handlar väl om att hitta en balans!

Var på anställningsintervju i tisdags, men då tänkte jag faktiskt inte så mycket, då tänkte jag att jag kan ju bara vara mig själv så får det bli som det blir. Så när det är skarpt läge, då tänker jag inte så mycket, men när jag har tid att tänka: Oj vad jag tänker! Därför längtar jag till att börja jobba och ha något att sysselsätta mig med, mer än att bara tänka på sig själv hela tiden som man gör när man pluggar! Nu får det räcka med det!!

Ut med tankarna, agera och förändra världen!

Mot nya mål!!

2009-06-04T08:58:00.000-07:00

I går var det examensbal på skolan! Jo men visst, jag klämde mig i min balklänning som jag inte haft sen jag slutade gymnasiet, d.v.s. 9 år sedan!! Bara detta var ju en bragd! Det var en fantastiskt trevlig fest med både lärare och elever! Tänk att jag har gått på musikhögskolan i 5 år, ett halvt decennium, det är många år och mycket har hänt på den tiden....ojojoj! Att plugga musik är som att åka berg och dalbana med känslorna, det handlar hela tiden om mig och att jag ska prestera...man får inte glömma bort att musik är kul och varför man vill hålla på med musik!

Jag tycker musik är så grymt kul och jag är grymt peppad på att gå ut och prova mina vingar som sångpedagog och musiklärare nu:) Imorgon tar jag examen och på tisdag ska jag på min första intervju, ett sångpedagog vik! Åh vad roligt, det är en ny tid som börjar nu.... Dags att lämna skolans fyra väggar och flyga själv, men jag kommer såklart sakna alla lärare och kompisar massor, imorgon är stundens allvar inne...examensdagen!! Undrar hur många tårar som kommer fällas, jag ska spela dragspel också när vi i klassen ska sjunga vår avskedssång till skolan....och mamma, pappa och morfar kommer....

För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten!!

Hej svejs!!

Har laddat dala-batterierna hos familjen!

2009-05-24T13:06:00.000-07:00

Hej på er! Är hemma från en härlig helg i Dalarna med familj och dala-luft! Det är något speciellt med att komma hem, när tåget rullar in mot Ludvika och man ser de blånande bergen i bakgrunden, som Dan Andersson skrev om, då känner man sig hemma. Samtidigt kanske man inte skulle uppskatta det lika mycket om man bodde där jämt...men hemma finns ju alltid där så man kan åka hem och ladda batterierna...det är det som är så bra:)

Det blev en dag i Ludvika med mamma, bröder, Uffe och katten Sture, lite shopping på Kupolen i Borlänge med mamma, och en dag i Borlänge hos pappa. Idag gick jag och pappa en lång promenad längs Dalälven och pratade om våra konserter i sommar. Vi skrev en ny låt idag också, vi är så sjukt produktiva när vi ses, riktigt skoj! Ambitösa och framåtdrivna, sådan far sådan dotter, otroligt lika är vi på många sätt, men inte på alla sätt, verkligen inte.... Vi rök ihop i helgen också, pappa kan liksom bli lite för mycket ibland och då får man säga till, men nu ska vi inte ses på två veckor så då kan man vila upp sig lite..hehe... Var sak har sin tid! Men det är viktigt att de finns, familjen, vad vore man utan dem...ingenting faktiskt, för då skulle ju inte jag finnas!

Ta hand om er därute!

Vårkänslor!!

2009-05-20T13:07:00.000-07:00

Åh vad underbart det är med vår, man blir 20 kg lättare! Och alla dessa underbara dofter, det är något i luften...man blir alldeles kär i varenda människa man möter!! Nu kan det väl inte vara så svårt att hitta den rätta, eller?

Apropå kär, så blev jag nästan kär i en telefonförsäljare idag, är man desperat då eller? Han lät så himla trevlig och hade ett billigt erbjudande på tidningen Amelia över sommaren plus att man fick 900 kr i presentkort när man bokar hotell någonstans i Sverige. Jag höll på att fråga av bara farten om han ingick i presentkortet men fick bita mig i tungan. Men tänk om jag hade gjort det, vad hade hänt, tänk om han hade nappat, vaddå coolt sätt att dejta nån! Det kanske var mina drömmars prins!! Tror ni jag tackade ja till erbjudandet? Självklart! Fick jag någon dejt? Självklart inte, vågade inte fråga....

Apropå sådana där telefonerbjudanden så har jag lovat mig själv att tacka nej till sådana, det här fick bli det sista... Det är det där att det är så svårt att tacka nej, man kan ju alltid missa något! Men jag har blivit mycket bättre på det faktiskt, man hinner ju aldrig läsa alla dom där tidningarna ändå....Sköna hem, Hennes, Amelia, Hälsa o.s.v. men det är alltid så fina premier!

Säkert blir det hundra gånger dyrare än om man går och köper den där premien om man verkligen behöver den, vilket man säkert inte gör! Många bäckar små blir ju mycket pengar till slut och student är man också... Borde hålla i slantarna lite bättre, jag är så impulsiv av mig...ingen ekonom direkt, men alla kan ju inte vara det!

Inget sommarjobb har jag heller, ska leva på våra spelningar i sommar, men vi heter ju Livnära, så det ska väl gå bra ;) För övrigt så ser jag fram emot våra spelningar som sjutton, ska bli så kul att möta publiken och för första gången ha konserter med helt egna låtar, ska bli så spännande att se hur låtarna blir mottagna. Och jag och Kajsa som spelar fiol i bandet har också en teori: Att ha band måste ju vara ett utmärkt sätt att ragga, killarna kommer ju att flockas som groupies runt oss, två singeltjejer som spelar visor och folkmusik, kan det bli bättre? Ja det ska bli intressant vad som händer den här sommaren......

Först ska vi njuta av den här härliga våren och gå ut och vara kära!!

Kram!

Hello Bloggvärlden! Here I come!

2009-05-18T07:43:00.000-07:00

Jag har ännu inte gett mig in i denna blogg-värld, men nu tyckte jag det var dags att delge mina kloka tankar även inom detta forum;) Har tänkt länge på detta att starta en blogg och nu var tydligen dagen kommen. Jag skriver ju låttexter också, men här kan man ju kanske nå människor lite fortare, innan jag släppt min första platta med mina och far mins låtar. Vårat band heter Livnära, lyssna gärna på www.myspace.com/livnara.

I mina låttexter reflekterar jag över livet som är helt fantastiskt men också väldigt underligt. En del av mina texter handlar också om kärlek och det här mysteriet att hitta den rätta. Jag tycker detta är väldigt intressant och har pratat med en del singelkompisar om detta. Hur kan det vara sååå svårt att hitta någon, jag fattar bara inte... Innan jul träffade jag en kille på en dejtingsida som jag verkligen trodde var mina drömmars prins, men nejdå, varför ska man få vara lycklig och bara ha det bra, han bara slutade höra av sig. Det är som att man inte kan vara lycklig i dagens samhälle som är så otroligt fixerat vid förbättring. Man kan hela tiden bli lite snyggare, hitta nåt bättre, bli lite lyckligare. Det är ju för jäkligt att det är så här!

Var så säker, jag kommer att skriva mer om detta fenomen!!

Det känns faktiskt lite som att komma hem igen att ha börjat blogga. Jag har skrivit dagbok under hela min uppväxt och nu inser jag hur mycket jag saknat detta!!

Jag har ingen aning vem eller vilka som läser detta, men här kommer jag att synliggöra en del av de tankar som rör sig i mitt huvud, vilka är väldigt många, jag är en riktig filosof som betraktar min omvärld och försöker lista ut varför saker och ting är som det är!

Vi hörs!!