Ibland känner man sig bara ensammast i hela universum. Nyinflyttad till en ny stad och inga att träffa. Det är bara att konstatera: Jag mår inte bra när jag är hemma en hel dag och inte träffar folk, jag blir superdeppad. Dessutom gör detta väder mig galen, det har varit grått hela dagen och regnat, ytterligare en anledning till att tappa lusten. Jag känner mig lite patetisk som är inne på Facebook för att överhuvudtaget "träffa folk". Varför är det så jobbigt att vara ensam. Jag måste lära mig att trivas bättre i mitt eget sällskap. Utnyttja tiden, njuta av ensamheten! Det som istället kommer till mig är paniken att jag borde göra något, lusten blir som totalt bortblåst. Jag söker tips på hur man blir bättre på att trivas i sitt eget sällskap utan att få ångest, det känns som att det är något man borde klara av när man är 28. Och visst sjutton har jag varit ensam mycket i mina dagar, det ska gudarna veta, men tydligen har jag ännu inte lärt mig konsten att älska mig själv! Detta är den största utmaningen av alla! Vad krävs för att man ska komma på att man duger som man är, att man är bäst när man är sig själv...var någonstans har denna tron på mig själv försvunnit? Ta hand om er...jag fortsätter leta.....jag ska hitta den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar